Knip skrotlur

Description:

knip.jpg

“Det är vänligare att bara skära halsen av dom nu”

Knip Skrotlur är en väldigt glad och neurotisk liten filur. Det har ryktats att Knip på grund av sina år ute till havs är smått moraliskt labil men har en oklanderlig men oförståelig logik. men i de som delat ett stop öl med Knip vet att hon väldigt lätt blir världshusets mittpunkt.

Bio:

Hör ni tonerna av vatten mot de halvt lösa stenarna i bäcken? Skrapandet av berg som för första gången på hundra år, delas i små partiklar och sjunger mot klippan de en gång tillhörde? Eller skrapandet av små tillhyggen som med jordens välsignelse, tilldelar de små varelserna, patriklar som kommer förgylla, bidra till den lilla byn?

Detta är Knips barndomsvisor, dessa läten. I en liten by, under en liten klippa, levde en liten gnom vid namnet Knip Skrotlur. Hon och hennes mor levde ett synnerligen turbulent liv då detta var en by av handel. Varje onsdag och söndag åkte hantverkarna från byn ner till hamnen för att handla med de stora företaget. På det sättet fick också denna lilla by, kunskap om den stora världen, deras historier och skatter.

Nyfiken, ack så nyfiken som Knip var, satt hon alltid och lyssnade på dessa historier från människor, alver och andra raser som var på besök i byn, ivrig i att själv få erfara dessa hjältesagor en dag.

Under sina tonårsdagar började det snurra i huvudet på denna unga gnom. Tusen idéer, miljontals idéer snurrande runt i hennes huvud, så många att de inte fick plats. Så hon började skriva en lista på allt hon någonsin skulle vilja erfara. Helst ville hon erfara det nu, det skulle ju annars inte finnas tid för ens hälften av det som skrevs ner! Därför började hon under mörkrets infall, smyga sig ner till hamnen för att höra mer, lära sig mer, förstå mer om världen hon befann sig i.

Nyfiken, ack så nyfiken och utan någon konsekvenstänk (det skulle hon aldrig lära sig) började hon följa fel cirklar och historierna mörknade…

I vuxna dagar hade hennes hjärta förtvinat men hoppet lyste fortfarande starkt i denna lille varelses själ. Iväg, hon var tvungen att komma iväg från det trygga livet hon hade turen att leva men inte såg framtiden i. En sista natt tog hon sig ner till hamnen och gjorde ett avtal med en lömsk man med en dold avsikt. Ett avtal som hon sent skulle glömma.

Nyfiken, ack så nyfiken tog ändå sin väska och sina mest dekorerade hantverk, och begav sig ut på det stora havet.

Hur många år som gick, det vet man inte där ute, på det stora mörka. Med fickorna fyllda av små familjära stenar, slavade hon ute på haven. Ärr fick hon över både kropp och själ men sitt mål tappade hon aldrig ur sin syn. Efter fyllda bägare, rann det tillslut över och hon smakade blod för första gången. Knip insåg att hennes öde var korrekt, men det var ingen hjältesaga hon skulle leva.

Nyfiken, ack så nyfiken på sin nya sida av lagen, kom en natt då kaptenen drömde djupa, vackra drömmar. Och vaknade aldrig mer.

Vid åldern av 86 steg hon återigen på fast mark, mer målmedveten än någonsin. Nu behövde hon bara ett äventyr och ett par goda kompanjoner.

Nyfiken, ack så nyfiken tog hon sina första steg utmed en stig med hennes namn på. En stig som skulle leda henne till hennes livs största äventyr.

Knip skrotlur

stål eld och blod jonasdavidsson91